Gillar inte uppmaningar i form av ”njut nu av semestern” ”vad härligt ni har det, njut!” Och liknande. Fattar att det är av välmening. Men det känns så kravfyllt och om man nu inte njuter av situationen betyder det då att man misslyckats? Jag är alltså inte emot njutningen i sig. Om man njuter. Men jag vill inte att någon annan ska ”bestämma” vad jag ska förväntas njuta av.