Åkte till närakuten med son2 och blev remitterad till barnakuten. Suttit på olika stolar i olika rum och väntat hittills 8,5 timmar på röntgen, bedövning och stygn. Det som slår mig (förutom att det måste gå att bygga en algoritm som fördelar sjukvårdens resurser bättre), är att de som arbetar inom sjukvården är verkliga hjältar- som arbetar i en sån fruktansvärt obarmhärtig belysning. Alla tankar går till er. Förutom några som går till sonen, som fortfarande ligger på en brits och väntar…