När min pappa dog (jag var 29 då så inget barn) tycker jag att läkaren skötte det hela osnyggt. Först berättade de inte ens hur illa det var (pappa var då alltså okontaktbar och hade bara dagar kvar), sen när vi ifrågasatte varför pappa inte fick nån sorts smärtstillande/lugnande så skrattade han och sa att det var onödigt slösa det på pappa. Nattsköterskan var dock fantastisk och gav pappa det för hon sa att det finns ingen anledning inte göra det.