Känslan när man får inse att utmattningen är ett faktum. Kanske inte konstigt när man inte bara jobbar heltid, utan även under ett halvår varit kurator och lärare åt sitt hemmasittande barn, medan skolans enda lösning är att öka belastning genom otaliga möten med socialtjänsten (som bara mynnat ut i att jag gör allting rätt). 700 krav och noll återhämtningsmöjligheter.....