När jag vinkade av mitt barn imorse på väg till skolan, lite sen, kom jag att tänka på min egen skolgång. Jag var ALLTID sen till skolan i åk 1. För att jag skulle lära mig komma i tid fick jag stå längst fram inför klassen, gråtandes, uppläxad av fröken: Om jag bara ställde klockan 5 minuter tidigare så skulle jag komma i tid. Jag kände mig så dum där framme, snörvlandes framför kamraterna. Men nu i retrospektiv så kan jag tycka fröken var dum eftersom jag inte ens kunde klockan som 7-åring.