Jag reser mig och inser att jag just blandat mitt professionella jag med mitt privata passionerade jag. Osäker blir jag och paniken tilltar. Jag har inte släppt in någon sen producenten. Varken in i hjärtat eller någon annanstans. Vi snackar flera månader. Typ mer än ett halvår. Jag har burit hjärna och hjärta i en korg så länge jag kan minnas. Av ren överlevnadsinstinkt. Det är något annat också, som han inte vet. Något jag insåg nu.