Att jag aldrig lär mig.Tror att nu kanske det kan få vara en lugn och harmonisk relation.Det har ju ändå inte hänt något på ett tag.Och sen råkar man säga fel sak.Tydligen.Något jag skulle kunna säga till min mamma,min syster,min kollega,en vän ja, vem som helst utan att få en utskällning,nedvärderande ord och en lur i örat. Vet inte om jag blir mest ledsen över att jag faktiskt till viss del tar åt mig av orden eller av vad jag inser att jag stått ut med allt för länge och vad det gjort med mig