Att vara sjukskriven är för mig döden mentalt. Har alldeles för mycket tid över för att älta och ha katastroftankar. Och. Ingen har hört av sig på snart tre veckor. (Apropå hur ”viktig” man är på sitt jobb, dvs inte alls). För kroppen verkar det dock varit bra. Den byggs sakta, sakta upp igen. Med hjälp av (terapi)hund, rehab, sova och äta vaknar den sakta till liv igen 🌟 Nästa vecka äntligen jobb igen. Det enda som är skit är att hunden då måste åka igen.. 💔