Så oerhört tråkigt. Styrkekramar! Minnen är i början tunga att bära. Tyngre är saknaden av närhet, värme, samtal som utgår från det gemensamma levet man levt. I år är det 10 år sedan. Kvar i samma hem vi byggde upp, små justeringar. Tycker jag gått vidare, men när andra som aldrig träffat mig innan tycker att man lever i skuggan av det tidigare. Vet inte riktigt varför jag skrev detta. Men det är säkert en form av terapi. Så önskar att du stolt står upp och bär alla era gemensamma minnen framåt