Jag kan läsa trådar om mänskliga relationer som återkommande tema. Jag försöker att inte döma. Någon lämnar och någon blir kvar sårad. Jag känner med den drabbade, men vill hellre blicka utåt, inte inåt. Jag flyr ibland till litteraturen, som i alla tider fångat aspekter av mänskligt beteende. T.ex. Maupassants "Fettpärlan": en socialt utsatt kvinna med låg status, men samtidigt pragmatisk, modig och generös. Hon offrar egna behov för andra och hyckleriet i oss människor gestaltas tydligt!