Min stora kärlek i livet har jag redan haft. Han är pappa till min yngsta son. Han fick mig att skratta varje dag, vi delade på allt hushållsarbete helt okommenterat och sexet var magiskt. I två år har vi varit isär medan han tagit tag i sin tunga depression. Han har verkligen fokuserat och nu står vi här, redo att ge det ett nytt försök. Har sedan en vecka gråtit av både lycka och rädsla varje dag. Ska jag äntligen få min dröm tillbaka? Ska jag våga krossa den här väggen jag byggt?