Förr i tiden när jag blev ledsen skrek jag o hade mig… Nu för tiden blir jag tyst och drar mig inåt i mig. Efter ett tag sjunger jag ur mig ledsamheten som letat sig in i mig. Funderar på när det här förändrades… har det med ålder att göra eller nåt annat…? På samma sätt var jag i 25-års åldern en rätt så hetsig bilförare… 😅🫣 idag är jag mer en sån som förlåtande och lugnt släpper förbi de där hetsiga. Är jag ensam i detta eller nån som känner igen sig på nåt sätt? ☀️