Har pratat med både kvinnor och män i liknande situationer. Ofta har de en oförmåga att se ett eget ansvar i situationen och även ofta ett orimligt sätt att tänka kring sitt barns tänkande. Utifrån är det ju lätt att dra förhastade slutsatser om dessa personer, men sanningen är nog att vissa av dem är förövare på olika sätt och andra av dem är de som olyckligtvis fått bära mer av ansvaret för en dysfunktionell relation som urartat i en svårhanterlig separationstvist.

Min första tanke när sånt har hänt är nästan alltid: "hmm, och vad har du gjort?" När såväl fru som såpass gamla barn tar sådana ställningstaganden finns det orsak i mannens agerande i 99 av 100 fall.

Jag hade tänkt ” ojdå” och sen gått vidare med mitt liv. Det förekommer ju att skilsmässor blir giftiga och föräldrar talar skit om varandra inför barnen , även tonåriga barn, så det betyder ju inte per automatik att mannen i det här fallet måste ha gjort något.