Mörkret har fallit och jag är ute och joggar. På en parkbänk sitter tre äldre tonårskillar, en cykel lutar mot bänken. Till vänster finns ett iskallt vattendrag, till höger ett grönområde; uppförsbacke. Jag noterar detta på en halv sekund. Hjärtat i halsgropen när alla plötsligt stiger upp. Jag sätter fart på benen. De går iväg och jag springer i motsatt riktning. För dem har absolut ingenting hänt och jag har precis upplevt en alldeles normal situation som förmodligen alla kvinnor känner igen.